31/8

ÅÅÅÅÅH! DAGENS SÄMSTA UPPTÄCKT: VÅRAN TV HAR GÅTT SÖNDER! :( :( :( :( :(





Dessutom krånglar internet typ 24/7 så Martin ska ringa Comhem imorgon och fråga vad fan det är frågan om! Och det är vid sånna tillfällen man upptäcker att man faktiskt inte har ett skit att göra när varken tv eller internet fungerar :O Seriöst så blir man ju skitdeppig och så sitter man där och ska försöka komma på en annan mening med livet :P

Nej, nu ska jag gå och joina Martin i sängen och deppa lite till över min förlust :( Ska langa upp 12 000 till en ny tv också råååååå :D Haj!

Livet leker i Gaaateboooorg ;D

I fredags var det som sagt dags för skolstart. Fick ringa ett panik-samtal till mamma på vägen, för jag trodde att jag skulle dö av nervositet. Väl där la sig paniken hyffsat bra, då jag vågade mig på att prata med en tjej som jag kunde hänga med lite sen :P Blev mest bara information, och sedan vid fem vankades pubrunda! Blev ganska lugnt, och ganska tidigt för mig (huh?) men det berodde endast på att mina "kompisar" skulle ge sig av då och då hängde jag liksom bara på.

Imorgon gäller en ny pubrunda, då i Vasastans pubar. Dock vet inte jag och Martin om vi ska gå på derbyt imorgon (IFK - GAIS) Det lockar ju sjukt mycket att gå, det är dessutom historiens sista derby på gamla Ullevi, och det är ändå jävligt värt! Så ja, min röst ligger nog kanske på fotboll istället för pubrunda ;) Men Martin får bestämma, han hade också lite nollning imorgon, och han var inte i fredags, så jaaa.. We'll se!

Annars då? Helgen har varit lugn! Tog bussen ut till skärgården i lördags förmiddag, det tog 20 minuter sen befann vi oss vid kusten :) Väl där tog vi en båt över till några av öarna, bland annat Öckerö (som man kanske känner till?) och softade runt i det fina vädret, åt lunch osv. Men man kan ju säga som så att det är väl inga direkt "svenssons" som bor i trakterna där. Eller jo, visst är det nog även det, men vilka huuuuuus! Och jag liksom frågade mig själv "vem har egentligen så där mycket pengar, och vad fan får man dom ifrån?!" För man kan ju inte låta bli att undra när man ser hus värda säkert 7 miljoner vissa av dom, och man bara ser porsche efter porsche rulla förbi :P

På båten

Skärgården

Imorgon har jag då alltså den första riktiga skoldagen att se fram emot! Börjar klockan fyra, och går till sex :P Sjuka tider, alla är helt till sig för schemat är verkligen konstigt nu i början. Väldigt ofta sånna dagar som imorgon, kan även vara dagar som är från fyra till sju. Det är nog meningen att jag då ska plugga från åtta till fyra (plugga = sova, om jag känner mig själv rätt) För jag har ändå inga böcker ännu, lalala :P Jaja, ska ta tag i det imorgon ;)

28/8

Haha, måste bara säga en lite rolig sak som just nu utspelar sig i våran lilla lya :P

Jag och Martin var precis ute på en kvällspromenad, då jag frågade: "Martin, har du bestämt vad du ska ha på dig första dagen imorgon?" Han svarar lite sådär irriterat något i stil med "Men Cilla?! Vem orkar tänka på det?" Ja, ni förstår... Typ liksom dumförklarade mig för att jag ens tänkte tankten.

Nu är vi alltså hemkomna, och gissa vem som har provat kläder i minst en kvart nu och gått här för att visa mig "hur ser det här ut? Passar det här? Kan man ha det här?" Haha, jag tror att någon visst börjar bli lite nervös och någon har visst råkat komma på att det visst var lite viktigt att ha något bra att ha på sig första dagen ;)

Nu kom han just in och sa att han hade två olika förslag och när jag valde det ena kommer alla följdfrågor, som "varför just denna? Är inte den andra snygg? Motivera!" Herregud, han är faktiskt värre än en tjej :O :P

28/8

Alltså, det finns en sak som jag kan reta ihjäl mig på... Det är dessa, ursäkta mig, men JÄVLA idioter som alltid måste ta upp två säten när de åker buss/spårvagn! VARFÖR? Jag blir framför allt upprörd när folk inte ens kan flytta in och sitta längst in för att göra lite plats åt en gammal stackars dam/farbror som istället då får stå upp, alternativt att någon annan får ge bort sin plats. Ganska onödigt då, eftersom att det faktiskt finns sittplatser till alla!

Vissa lägger sin lilla väska på sätet brevid, som om det vore svårt att ha den i knät eller ställa den framför sig på golvet. Allra värst är ju ändå dom som inte ens har någon jävla väska, och som sätter sig på sätet längst ut, så att man liksom inte ska våga tränga sig in. Vad tänker dem med? Hur vore det om man blev lite vänlig och tänkte lite på sina medmänniskor också? Det är trots allt fler som tycker att det är jobbigt att stå upp i 30 minuter, och framför allt frustrerande när det finns platser!

ÅH, jag kan inte ens prata om det här för jag blir uppriktigt förbannad! Och jag bara bävar inför att jag kommer att stöta på detta problem varje dag i tre år, när jag ska ta mig till skolan med spårvagnen. Jag kommer ju få något nervsammanbrott av något slag. För jag är sån, att när det väl har hänt, så kan jag verkligen inte sluta störa mig och då tänker jag på det mer och mer, och till slut har jag bara lust att slå sönder hela bussen/spårvagnen :O

Det är alltså med denna skönhet som jag ska ta mig till skolan med för första gången imorgon 09.48 :O JAG DÖR! Wish me luck, tjarrå :)

27/8

Idag har vi hängt på Universeum, vilket var trevligt! Såg massa fiskar och en hajmatning (!!) och hängde i safariparken osv. När vi skulle hem spöregnade det verkligen, och det hann gå igenom mina skor ganska rejält vägen till spårvagnen. Väl hemma blev jag på sämsta humöret och har varit sedan fyra, ungefär. Jag har nog inte sagt mer än en mening sedan dess, och inte heller ätit sedan frukost klockan 10 imorse. Mitt huvud värker och jag mår illa så fort jag ser/tänker på mat, trots att jag är brutalt hungrig. Fan, helt enkelt!

Jag funderar på att försöka få i mig lite tacos och något att dricka, trots allt. Martin har gått och lagt sig, och här sitter jag i vardagsrummet och känner mest för att typ... dö? Men kan bli bättre med lite tacos och Sex and the city! Blir nog att koppla över datorn till tv:n och dra lite maraton (i hopp om att känna mig liiiite bättre)

Imorgon har vi våran första tvättid, klockan elva. WEEEEY! Jag har aldrig någonsin i mitt liv rört en tvättmaskin, och jag är uppriktigt orolig över hur det här ska gå. Som tur är är det mest handdukar, underkläder, och dukar som ska tvättas, så det är väl inte hel världen om det skulle gå lite fel :P

Nej, ta tag i mig själv nu kanske ........

Idag blev det, som ni kanske ser, "lite" shopping för våran del :P Åt lunch på ett sushi-ställe, där man kunde välja precis vad man ville ha för några "sorter" styckvis osv! Defenitivt ett av mina smultronställen här! Där lär jag nog bli stammis sen när skolan drar igång ;)

Just nu är Martin iväg och testar simhallen här, men jag kom fram till att jag nog mår bättre om jag stannar hemma.. Ska ta mig en springrunda sen istället :)

Ligger i soffan och passar på snusa nu när Martin inte är hemma, för att undvika att det blir något onödigt tjafs! Men jag tror att han har börjat vänja sig lite, för det tog jag upp redan innan vi flytta, att han faktiskt får acceptera att det är så jag är, och han har nog lyssnat lite iaf :P

Nu ska jag börja med kvällsmaten (jag vet inte hur man gör skiten, men det rer sig)



Eller så kanske jag ska kolla på lite LOST först! Jag köpte ju faktiskt boxen av säsong 1 igår, så nu ska jag börja se om det igen :D Nu fattas bara säsong 4 i samlingen, men den tycks inte har kommit ut ännu...

Talk to you later!

24/8

Jaha, då har jag faktikst bott här i Göteborg i två hela dygn! Och hur känns det då? Jag kan inte ens beskriva det, mina känslor är verkligen upp och ner.

När jag förut var inne och läste på lite Linköpingsfolks bloggar, och de skrev att de skulle iväg och göra något, som t.ex "gå på IKEA" eller "ut på Platens" så saknade jag det inte alls. Jag kände snarare "fyfan, vad skönt att slippa gamla IKEA i Linköping" och "vad fan ska jag på Platens att göra?" Alla känner alla, man träffar alltid samma folk (ofta många som man inte ens vill/orkar) Dessutom beter sig ju folk som största white-trashen, och man inser ju bara allt mer hur sorglig världen är!

Å andra sidan vore det så jävla skönt att TA BILEN (saknii saaben!) till IKEA, där man vet vart allt ligger, man vet vart man ska gå osv. Och Platens... Vad vore en utgång (och Linköping) utan ett Platens tillsammans med mina bästaste kompisar som trots allt finns kvar i Linköping? Nej, förmodligen ingenting...

Så, som sagt, jävligt svårt att säga hur jag känner mig just nu. Det här känns inte som hemma ännu, och jag tror fortfarande att jag är semester, typ.

Idag har vi iaf fixat internet = LYCKA :D :D Så nu ligger jag i soffan och lyssnar lite på tv, medans Martin sitter med hans dator i köket och hela tiden ropar "Cilla?" för att fråga något om vart vi ska åka, vilken buss vi ska ta, vad olika gator heter osv. Det är minsann inte lätt att komma helt ny till Sveriges näst största stad! Jag sa det till Martin förut, att det känns som om jag är i USA eller nåt. Allt känns stort, hektiskt, vilseledande men ändå fränt liksom :)

Idag har vi cyklat till Martins skola, som ligger hur bra till som helst! Sedan drog vi in till stan "bara för att åka och ta tid hur lång tid det tog över bron" (som Martin sa) På vägen hem stannade vi på nåt som var som Tornby, typ. Fanns en del affärer, så där kan man ju fördriva lite söndagar ;)

Sedan stannade vi på Willys och handlade mat. Eller typ inget jättenödvändigt, för det handlade mamma och pappa till oss igår. Men typ lite random för 215 spänn :P

Nej, nu ska jag nog inte skriva så mycket mer, lär bli för långt om jag ska berätta allt! Imorgon ska vi åka Spårvagnen till stan och testa hur det går ;)

22/8

Okej, nu känner jag att det här kommer bli någon form av deppigt inlägg... Kan bero på att jag precis har haft ett par äckligt värda, men äckligt jobbiga timmar! Lyckades träffa Maria och Amanda på stan ikväll, och det kändes liksom som om det var meningen att jag skulle göra det så här dagen innan flytten! Sjukt värt alltså :) Ni är sååå bra!

När det bar iväg hemåt blev det först ett avsked när jag släppte av Mill. Det blev ett ganska snabbt hej då, ändå, för att göra det enkelt liksom. Men visst föll ett par tårar ner för kinden när vi satt där ensama i min mörka bil och vi stod där utanför hennes hus och det var dags för henne att gå in och vi drog en mysii liten kramiiiiiii <3

Bestämde mig sedan för att åka förbi Malin en sväng innan jag åkte hem, så stannade till där. Blev visst kvar ett par timmar, typ. Men tiden liksom bara springer iväg när man sitter och pratar konstant om allt mellan himmel och jord. (Värda diskussioner!) Sen gick det ju åt helvete också :P "Nae, men jag ska väl dra mig hemåt nu..." Sen blev det en kram och jag kunde fan inte hålla mig alltså - fick fan paniktjutet! Sen kunde ju inte hon heller hålla sig såklart, så där stod vi och grät... Men vi gjorde det så positivt som det bara gick, genom att säga "ja, men vi ses ju faktiskt snart! Då händer det mycket roliga grejer, och då kommer vi typ ses två helger i rad" och bla bla. Vi försökte liksom intala oss själva att det inte blir några problem det här... MEN VISST FAN BLIR DET PROBLEM!

Hur fan ska jag klara mig utan er?! Snälla, sääääääääg!



Som Bralle liksom... Vi har fan varit bf's så länge jag kan minnas! Vi har gått i samma klass hela livet, och hur sjukt är inte det då? Inte ofta man går med varandra sedan sexårs, och sedan hamnar i samma klass på högstadier, och sedan väljer samma linje på gymnasiet och även hamnar i samma klass där! Och grejen är ju att vi har gjort det medvetet, och hela tiden strävat efter att få gå tillsammans. För vad fan vore jag utan dig, och vad fan blir skolan utan dig vid min sida? Jag är ju van att hela tiden veta att du är där, och att no matter what så är det liksom VI <3

Men det är fortfarande VI! Det är fortfarande alla vi som är "gänget" och det är fortfarande ni som betyder mest för mig, och jag kommer sakna er som ett jävla svin när jag imorgon sitter i mitt (jävla) Göteborg och inte känner en jävel!

Men det ska fan bli bra, det här! Det ska ordna sig, och vi ska hålla kontakten och allt det där! Det måste ni faktiskt lova mig! LOVE YA, RIGHT? :D Nu tänker vi positivt - för jag ser sååå mycket fram emot när ni kommer och hälsar på, allihopa :D

21/8

Jag har funderat på en sak... Eller på ett problem/bekymmer som jag kan känna är ett ganska återkommande problem i vissa relationer. Eller det kanske inte så återkommande, men i alla fall ett problem som jag själv känner av i min egna relation. Nämligen det där när man kommer till att den andra ska på fest/supa/gå på krogen, etc. Är det bara jag, eller är det vanligt att man hänger läpp när den andra är ute och roar sig?

Jag önskar själv att jag var en sån där "perfekt flickvän" som liksom sa "nej, men vad kul för dig, gubben! Hoppas du får en trevlig kväll, pusshej" Eller ja, ni förstår hur jag menar? :P Men istället blir jag typ en puppa och blir istället sur över att han ska ut och roa sig (med massa andra tjejer, tänker man ju..)

Jag vet inte hur återkommande detta är i andra förhållanden, men det är lite av ett problem från åtminstone min sida i vårat. Det är ju inte jordens undergång liksom, men ni vet lite så där att man känner av att den andra ska ut. Det kanske bara är jag, och mitt dåliga självförtroende, som gör att jag tycker det är jobbigt. Det kanske helt enkelt bara är så att om jag jobbar upp det, så kommer jag inte alls bry mig om det till slut.

Eller så är det för att jag vet själv hur jag kan bli när jag är full, och att jag inte vill att Martin ska bli så också :P Jag kan ju faktiskt bete mig lite hur som helst med sisådär 4 liter öl i kroppen... Med det säger jag inte att jag gör väääärldens grejer (så Martin, om du läser det här, misstolka inte!) :P men ja, man vet ju hur man blir...

Nej, någon dag ska jag bli en sån som med glädje säger hej då när han drar iväg mot krogen! Okej, det lär nog inte ske inom de närmsta 20 åren, men sen, sen kanske ;)


(En ganska vidrig bild från Hultsfred 08.)
Jag menar, jag skulle ju inte hoppa av glädje om min man kom hem och sa "jag ska till Hultsfred wööwöwöwöwöö" Så jag förstår vad han går igenom :P Men det kanske bara är jag som är elak...(?)

20/8

Nu har jag legat och läst lite intressant politik i nästan två timmar. Det är lärorikt! Nu hade jag tänkt välja ett ämne som jag fastnade för och reflektera lite över, men kom fram till att jag tycker alldeles för mycket om allt, och ingen lär orka eller vilja läsa om det ändå, så jag lägger ner det tror jag. (Sry, Mill) Love ya :D

Det kanske är lite som pappa sa, när jag sa vilket parti jag "kände lite för"... Att det är för mesigt för mig, att de har för taniga åsikter, och att jag kanske har för bestämde åsikter för att "passa in". Jag är inte helt säker, men jag har fler år på mig att lära mig mer så vi får se.

Nu ska jag väl stänga av datorn och försöka sova. Jag tycker inte om nätter, eftersom det är då jag vill vara uppe, men ingen annan :/ Fan, nu kommer jag sova bort hela dagen imorgon istället - det vet jag ju. Kanske får sova med en lampa tänd inatt, för igår var det fan förjävligt med mardrömmar alltså :O Jag skojar inte när jag säger att jag drömde tio sjukt läskiga drömmar, och vaknade mellan alla och typ dooooog! Jag hatar fan egentligen nätter, det är mörkt och ensamt - därför jag fastnar vid datorn. True love <3 ;)



God natt!

19/8

Det känns som om det börjar bli en del avsked nu. Igår var jag med Hanna, och det blev en sån där lite extra lång och extra hård kram när vi sa hej då till varandra. Usch, hatar sånt, men försökte tänka positivt och inte börja tjuta :P Ikväll blir det stan för mat och bio med Bralle :D Men det blir inget avsked där inte, utan vi ska minsann ses mer innan jag drar! That's for sure!

Fick papper från skolan idag med... GAAAH! Schema för första dagen, då det är introduktion osv. Jag har ju i alla fall en slapp första dag till skillnad från Martin som ska göra språk-test i fyra timmar ^^ Jag är inte avis! Sedan låg det två lappar till i kuvertet. Från bland annat studentkåren och det där, och temat på årets inspark för oss nollor på min linje är "Bland kobbar och skär", och så är det en bild på en ö och fyr! Hmm, kan bli intressant :P

Nästa fredag, efter introduktionen, bjuder de upp till pubrunda också! Wöwöwö, kan bli nice ;) Sedan var det massa andra datum uppskrivna, då andra festliga aktiviteter skulle utspelas. Mycket snack om det här med flytten och allt just nu, men det är ju faktiskt det största jag någonsin har gjort (kommer göra?) i hela mitt liv, så...


Btw, köpte ny klocka igår :D En lite mer stilren än den jag hade innan, så den kan man ha vid lite andra tillfällen liksom. Men trots det så kommer den nya ju inte slå min Fossil, för den är trots allt min favorit! Men som sagt, lite kul att ha något att variera med också :)

18/8

Jaha, men det ser ju... mysigt ut! Eller? :P



En får ju se en del kul när det är OS, men seriöst så har jag aldrig förstått mig på brottning. Tycker att det ser en aningen larvigt och... bögigt (?) ut. Dessutom förstår jag inte reglerna, och sitter mest som ett frågetecken när ett poäng helt plötsligt delas ut. Men det har säkert sin tjusning, så som jag känner för hockey till exempel, som säkert många andra inte förstår sig på :)

17/8

Jag läste just igenom lite random-inlägg från min förra blogg (som jag inte vet hur man ska ta bort..) och kom fram till att jag nog har blivit liiiite mer positiv. I alla fall om man jämför med min nuvarandra blogg och den förra. Bara negativa känslor och tankar (vilket jag i och för sig fortfarande har) som kom ut vid bloggen. Det kan tyda på att jag känner mig aningen bättre? Jag har inte tänkt på det förut, men när man nu ägnar tanken åt att blicka tillbaka så kanske det faktiskt är så att något har hänt. Eller kanske inte... Kanske bara inbillar mig nu, att det är så mycket bättre. För mycket bättre är det ju faktiskt inte. Ändå.

Men i alla fall, för att reflekera lite över mina gamla inlägg, så kanske det är så att det är just den här flytten jag behöver. Jag är lite rädd, för det kanske kan ha motsatt effekt. Men det är ju det jag kommer få reda på om jag stannar här, så jag måste ändå intala mig själv i att jag gör rätt som faktiskt tar mitt pick och pack, och verkligen menar det ordagrant också.

Jag kommer få en ny chans att bygga upp något helt nytt, och kunna göra något bra av det från första början! Och jag hoppas, hoppas, och hoppas lite till att det blir bra, för annars vet jag preeeecis hur det kommer slå tillbaka på mig. Så väl känner jag mig själv.

Men att få en ny chans, det är nog det som väger upp mitt beslut av flytt. Det kanske inte är just det här att jag verkligen, verkligen, verkligen vill plugga, utan snarare att jag behöver det här för att jag ska må bättre. Sedan tillkommer det ju massa annat som självklart blir kul och lärorikt med, men det ser jag mest som en bonus i så fall.

Kanske lite seriöst inlägg nu, men det känns bättre att reflektera över saker när man får skriva dem. Blir liksom aningen lättare då... För övrigt har jag grym huvudvärk nu, så nu ska jag bara ligga och kolla på de två sista avsnitten av The OC säsong 3. Imorgon ska jag upp tidigt (fan!) för att åka till tandläkaren för andra gången på en vecka - yeeeeey!


Hej nya köksbordet, i nya köket, i mitt nya hem :O :O

15/8

Okej, idag har jag veeeerkligen slagit mitt rekord i att inte göra ett piss! Liksom, min bror gick hemifrån vid två och kom hem vid sju igen... Då när han kom hem låg jag i samma position i min säng med datorn som när han gick. Hur tragisk är jag inte? Eller kanske kan man bara kalla det extremt chill? Men jag skulle hålla mig till kvällen tänkte jag... Eller skyllde på...

Kvällen då? Blev väl inte riktigt som tänkt kanske. Jag & Mill hade tänkt åka till Motala, då (världens bästa liveband) Takida spelar. Men eftersom vi inte hade några biljetter, och vi kände att vi enbart skulle sitta där och i princip må dåligt (ofta?) så struntade vi i det. Nu sitter vi i alla fall och smider lite andra planer för kvällen, och vi har lite grejer på tapeten i alla fall, så vi får se vart det bär av ;) Vi borde fan supa bort våra aggressioner, Mill! Eller?

12/8

Som de flesta (åtminstone vi sportintresserade) vet, ska ju Christian "Chippen" Wilhelmsson inte längre spela europeisk fotboll, utan väljer att ge upp det (och förmodligen det svenska landslaget) för att istället börja lira i Saudiarabien. Det kan man ju ha delade meningar om, men det är egentligen inte det jag vill skriva om.

Chippens tjej kommer såklart följa med, men då vill hon ju självklart se honom lira. Kan bli lite problematiskt, med tanke på att kvinnor inte får tas in på fotbollsarenorna där. Och hörni, hur sjukt är inte det då? Ännu ett tecken på hur långt bak i tiden och utveckligen dom ligger i vissa länder. Det är ju fan läskigt, och jag blir rädd när jag hör sånt här.

Nu efter en del om och med, så kommer hon i alla fall få en liten hemlig plats på arenan så att hon kan se sin kille lira. Men hon lär ju vara ensam tjej där, bland 100 000 galna män. Men ytterligare lite problem finns ju självklart... Kvinnor får inte heller köra bil eller vistas på biografer i Saudiarabien!

Hej, kvinnor behandlas fortfarande som... ehm, djur...? Inte så jävla konstigt att män i andra länder tror att de kan säga och göra precis vad de vill med oss tjejer som kommer som turister. De är ju vana vid att kvinnor inte har en talan, och att man får behandla dem precis hur man vill. Jag är sjukt glad över att jag bor där jag gör, för trots vissa undantag förstås, så vet man att män och kvinnor är lika mycket värda och har samma rättigheter!


Det här är en fråga som jag tycker är bland den viktigaste av alla att behandla inom politiken, och om jag vore stadsminister så skulle jag inte tveka på att ta upp det! Det är inte okej att det är så här runt om i världen! Hallå, vi lever väl på 2000-talet! Den här frågan borde egentligen inte ens uppfattas som ett problem, då jag ser det som en självklarhet att både män och kvinnor ska få vistas på fotboll, en biograf eller vad det nu kan tänkas vara. Jag blir så förbannad!





Btw; Dessa två kommer med allra största sannolikhet bli det snyggaste paret i Saudiarabien i alla fall! Insane :P

9/8

I natt drömde jag (IGEN) att jag enbart satt och tjöt! Jag var med alla mina Vikingstad-kompisar och det blev bara för mycket. Ibland undrar jag vad jag ger mig in på som väljer att göra så här. Det blir tusen gånger värre i drömmarna också, och när jag vaknar känner jag hur ångesten smyger sig på. Jag vill ju inte att det ska vara så här det känns. Men det går liksom inte undvika att jag kommer dööööö av att inte ha mina kompisar så nära till hands. Fan, fan, fan... Ni är ju det bästa jag har! Hur i helvete ska jag klara av det här, jag som är sjukt beroende av er?

5/5

Idag har jag jobbat från 8.00 - 20.15, alltså över 12 timmar! Hur sjukt är inte det då? Det borde fan inte få vara tillåtet att ha sånna arbetstider! Tur att jag enbart fick en sån dag under mina fyra veckor... Resterande dagar är ju från 8.00 - 18.00 vilket i och för sig suger stenhårt det med... Jag har verkligen inget liv :/ Får glädjas åt att jag idag har tjänat sisådär nästan 1400 kronor i alla fall, vilket jag kan tänka på när jag storhandlar och betalar hyran för alla pengar sen ^^

Idag fick jag för övrigt ett besked som förändrade precis allt för mig! Varför kunde jag bara inte fått det beskedet för en månad sedan? Nu måste jag fatta nya svåra beslut, vilket jag verkligen inte kan! Fan alltså! Jag har verkligen inte en aning hur jag ska göra med mitt liv nu... Jag hade allt precis framför mina fötter, och nu är allt kaos igen. Jävla ångest och äckliga beslut som man måste fatta! Varför finns det inte någon som säger åt en precis vad man ska göra - en som liksom vet vad som blir bäst för en... Jag är enbart förvirrad just nu, och även om jag tänker så kommer jag verkligen inte fram till ett skit.

Who’s gonna make my decisions, I can’t make them on my own
Who’s gonna rise to the occasion when there is no one around
Who the hell is gonna believe me, I dont believe in myself
Who’s gonna be there forever,

4/8

Här om dagen fick jag beskedet att en bekant hade tagit sitt liv... Det var nog det värsta jag har hört på länge och jag reagerade verkligen starkt på det. Till och med mamma bad om ursäkt för att hon sa någon, men hon trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde, att det skulle känna så jobbigt. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna, och jag måste kämpa för att kunna göra det nu också. Jag känner bara "WHY? WHY? WHY?!?!" Det är så jävla hemskt, och fan, helt enkelt!

Jag tänker på när jag träffade honom första gången - och framför allt sista... Det var en dag jag och Malin var ute och gick med Lucy (i USA) och vi gick förbi Dennis föräldrars hus och han stod där och rökte. Vi pratade en stund, och just då verkade allt lugnt. Jag har fan aldrig sett honom se ledsen ut eller liknande! Alltid trevlig, pratglad och allt det där. Och när vi satt på våran altan här hemma på lokegatan, när alla amerikanare var bjudna till oss på grillfest, och jag sa att jag jättegärna ville åka till Providence (eftersom det ligger så pass nära Boston) och han lovade att han skulle ta mig dit och visa mig det någon gång! Fan, fan, fan, nu kommer det aldrig bli av! Det är så jävla fel att sånt här ska behöva hända :(

Och det är så jävla tydligt att man aldrig kan se på en människas yttre, hur den mår inombords. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat tro att han skulle ta livet av sig! ÅÅÅÅÅH, det är så tragiskt, så hemskt och så skrämmande! Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, och trots att jag bara hade träffat honom kanske 6 gånger så bryr jag mig sjukt mycket och tyckte verkligen om honom!

Nu får jag åka till Providence själv, men när jag gör det, då ska jag fan göra det för att hedra honom!

Visste ni förresten att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män, och den näst vanligaste bland kvinnor? Självmordsförsök är däremot vanligare bland kvinnor. Men visst är det inte okej? Det ska fan inte behöva vara så här!

Dessutom visar statistiken att välmåendet bland unga blir allt sämre och sämre, och fler ungdomar väljer att ta sitt liv! Sägs det inte att det arbetas så mycket för att förbättra det här - varför märks det då inte? Jag är beredd att beskylla samället för att ungdomar mår allt sämre. Vem orkar hela tiden med alla ideal som säger hur vi måste vara för att duga? Vem orkar med att ständigt leva med att tänka på hur mycket man väger, att man måste gå ner minst 10 kilo för att vara snygg? Vem orkar med att känna att man måste ha MVG på alla prov för att vara duktig? Vem orkar med att vara glad, positiv och ha den bästa familjesituationen för att andra ska tycka att man är värd att umgås med?

DET ÄR INTE OKEJ!

Vi blir så jävla manipulerade av samhället, att vi glömmer bort de saker som verkligen är väsentliga i livet! Istället mår vi dåligt över de saker som vi har blivit övertygade om är det enda vi behöver bry oss om livet.

30% av alla sjukdagar 2006 berodde på psikisk ohälsa! 30%! Ska det behöva vara så? NEJ! Det förlorar verkligen alla i hela landet på, det finns inte en enda människa som kan dra nytta av dessa siffror! Och vet ni vad det värsta av allt det här egentligen är? Att jag är övertygad om att alla dessa siffror kommer att stiga och inte ett skit händer för att göra något åt det!

Nej, usch! Man borde verkligen fokusera på det som betyder något i livet, och framför allt ta hand om sina nära och kära! Jag skulle själv dö om någon av mina vänner tog livet av sig, det finns liksom inte ens på kartan! JAG ÄLSKAR ER <3

3/8

Jag är slutkörd! Idag har jag varit ute på Tornby (ikea osv..) i FEM TIMMAR med Martin och mamma. Och gud, vad vi har handlat ;) Men det känns bra! Nu är det inte jättemycket kvar att köpa. Åh, jag hoppas att det blir bra med tanke på alla pengar som har försvunnit de senaste dagarna. Vill inte ens tänka på hur mycket vi har gjort av med. Well well, det är ju trots allt ett måste + att det faktiskt är kul att handla alla grejer :)

Jag som hade tänkt att jag skulle sova ut den här helgen... Jo, men tjena! Det gick ju mindre bra :/ Men imorgon ska jag i alla fall sova länge, och verkligen ligga och dra mig onödigt länge för det är jag värd!

Nu var jag på väg att börja skriva om min ångest igen. Jag sa faktiskt det till några på jobbet här om dagen, att jag borde söka för den. Jag har fan ångest inför precis allt som jag gör :/ Jag vet inte men... är det normalt att man har det så? Jag kan verkligen sitta nu och ha brutalångest och typ självmordstankar inför något som kommer att ske om två månder. Det ligger liksom och gnager hela tiden och det går bara inte sluta tänka på det heller. Pallzoooor hej!

1/8

Nu kan jag faktiskt säga "den här månaden flyttar jag" :O Helt sjukt egentligen... Var på ikea igår och köpte alla möbler, så nu är allt sånt klart i alla fall. Nu är det i princip bara mattor, gardiner, lampor och sånt kvar, vilket enligt mig är typ det roligaste av allt :)

Jag har packat ungefär 8 banankartonger än sålänge, med köksgrejer och sånt där grejs... Har dessutom just burit ut allt + min ena byrå (den andra får Martin & Macke ta sen) för snart kommer de nämligen förbi mig och hämtar det, så ska de åka ner till Göteborg sen med ett ganska stort lass grejer. Mitt rum känns jättetomt (kanske för att jag snart enbart kommer ha en säng, ett sängbord samt en tv ståendes rakt upp och ner på golvet) Får ångest av röran alltså.. Och så här ska jag alltså leva i nästan tre veckor = jag kommer få panik!

Och just det, DET ÄR HELG :D :D :D När jag har klivit upp på mornarna den här veckan har jag inte sett någon framtid över huvud taget, men efter en cepeseg vecka så är det äntligen dags för lite ledigt! Lördag, söndag och måndag YEEEES! Fy fan, jag ska sova så fort jag får tillfälle :D :D

Men nu tycker jag allt att de får komma, för sen ska jag leka med BRALLE! Tills dess blir det nog en snus på det :)